Idag fyller Hermans morfar år. Jag brukar vara grym på födelsedagar. Nu är jag tydligen så uppe i mig själv att jag inte ens minns min egen fars födelsedag. För det första ringde han mig, inte jag honom. Vi pratade på om mig, mitt barn och mitt husköp, sen la vi på. Sen ringde jag honom, vi pratade lite till om mig och sen bestämde vi att ses för lunch. Jag gick till hans jobb, vi satt och pratade i kanske 15 minuter (om mig och mitt givetvis) innan jag slutligen kom på vem som fyllde år. Gissa om jag skämdes! Vilken kass dotter! Det hela slutade med att han bjöd mig på lunch, inte ens där presterade jag.
Jaja, i vilket fall. Massvis med grattis till världens bästa pappa och Morfar!!!!!!!
Stor kram från Johanna, Pär & Herman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar