Konstig grej

Igår kväll hände en lite jobbig grej. Vi gick och la oss sjukt tidigt. Herman låg mellan oss eftersom han var klarvaken när vi gick och la oss för att läsa, sen fick han stanna där eftersom vi är/var lata. Jag tror jag släckte min lampa strax innan tio, då sov Herman och Pär. 22.30 vaknade jag av att Herman började stortjuta. Han grät och grät och jag kunde inte trösta honom. Det var nästan som att han grät i sömnen. Jag tänkte att han kanske höll på att få en tand till så jag gav honom alvedon. Sen la vi honom tätt intill Pär och prägade in nappen i munnen och snutten brevid och efter ett litet tag somnade han, eller slutade skrika eftersom det nästan var som att han sov medan han skrek innan. Konstigt och lite obehagligt. Jag har inte varit med om att han inte har gått att trösta sen har var en jätteliten bebis. Han brukar sluta så fort man håller honom. Kan det ha varit mardrömmar eller är det nåt annat det kan va? Någon som varit med om nåt liknande??