Igår blev Herman 9 månader. Jag vet inte om det är något speciellt utvecklingsstadium som börjar nu men det känns som att han har gått från att vara en glad bebis till att bli ett surt barn. Får han inte som han vill så gråter han. Han är inte alls lika lättroad som han var innan och dessutom har han vaknat ca 15 ggr/natt de senaste 3 nätterna och aslipat. Inget har hjälpt. Vad kan detta vara? Är det någon som känner igen det? Jag trodde att jag eventuellt hade hittat en förklaring till nattsurandet i morse. Förr så vaknade Herman alltid med ett leende på läpparna och låg och klappade på mig och Pär tills vi vaknade. Nu ligger han bara och gråter utan tårar. Då tänkte jag leka lite nappleken med honom för det älskar han, när jag stoppade in hans napp i min mun så var den full av hår. Mina långa hårstrån, skitäckligt! Då tänkte jag att har nappen varit så här hela natten så är det klart att han inte kan komma till ro. Fast å andra sidan så tror jag inte att den har varit så tre nätter i sträck.
Ja, vad vet man. Ibland känns det läskigt att ha barn utan att få "baby-körkort".
Herman kan väl omöjligt vara ett surt barn? Nähä. Jag tror att han har Toddabstinens. Vi borde kanske låta våra barn umgås även om vi tydligen inte vill ;)
SvaraRaderaHaha, ja det börjar verkligen bli dags!! Jag känner mig lite osäker på vilka dagar du jobbar men om du har någon ledig dag nästa vecka så kommer vi gärna förbi och säger hej och kikar lite på huset!
SvaraRadera